Nekromanteion vid Acheron

I grekisk mytologi var Acheron en flod i underjorden, sorgens flod som Charon färjade de dödas själar över. Nära Mesopotamos rann den ut i den acherusiska sjön och möttes av Kokytos (”klagan”). Antika författare placerade ett dödsorakel här, där de levande kunde kalla fram sina förfäders själar. I Homeros Odysséen är det här porten som Odysseus använde för att besöka Hades. Herodotos berättar hur Periandros, tyrann i Korinth, skickade budbärare hit för att fråga ut sin döda hustru Melissa.

År 1958 identifierade arkeologen Sotirios Dakaris kullen Agios Ioannis ovanför floden som Nekromanteion. Han grävde ut den 1958–1964 och 1976–1977. Den bevarade byggnaden är från slutet av 300-talet eller början av 200-talet f.Kr. och brändes av romarna 167 f.Kr. Dess massiva polygonala murar omsluter en labyrint av korridorer och rum. Under centralsalen finns en krypta uthuggen i berget, med ett tak av femton stenbågar. En akustisk studie av Aristotelesuniversitetet i Thessaloniki visade att ljudet knappt ekar i detta underjordiska rum. På 1700-talet byggdes ett kloster helgat åt Johannes döparen ovanpå, och dess kyrka står kvar.

Identifieringen är i dag omdiskuterad. Många forskare tror att byggnaden var en stor befäst gård från hellenistisk tid. Bronsdelar från minst sju katapulter hittades där, som Dakaris hade tolkat som delar av en kran som användes för att iscensätta uppenbarelser. På den närliggande kullen Xylokastro finns murarna till det antika Efyra (Kichyros), den enda bekräftade mykenska akropolen i Epirus.