Antikens Kassope

Kassope var huvudstad för kassopaierna, en antik stam i Epirus. Den grundades på 300-talet f.Kr. på en terrass cirka 550 m upp på berget Zalongos västsluttningar, nära byn Kamarina. Därifrån ser den ut över Ambrakiska viken, Joniska havet och Lefkas. På sin höjdpunkt i slutet av 200-talet f.Kr. hade den omkring 8 000–10 000 invånare. År 31 f.Kr. flyttades de till det nygrundade Nikopolis, och staden övergavs.

Kassope är ett av de tydligaste exemplen på en planerad grekisk stad. Gatorna bildar ett regelbundet rutnät av kvarter, och du kan fortfarande gå längs en stenlagd gata in i bostadskvarteren. I mitten ligger torget (agora). Runt det står Odeion–Bouleuterion (en liten teaterformad sal för rådet och för musik), prytaneion (säte för stadens ämbetsmän) och katagogion. Katagogion var en stor byggnad med rum runt en gård, som de flesta forskare tolkar som ett värdshus för besökare. Den stora teatern, för upp till omkring 6 000 åskådare, ligger vid foten av kullen och restaurerades och användes igen 2023. Delar av de massiva stadsmurarna finns kvar.

Sotiris Dakaris grävde ut platsen 1952 och 1955. Mellan 1977 och 1983 grävde universitetet i Ioannina och Tyska arkeologiska institutet här tillsammans, och deras studie av husen i Kassope blev en klassiker inom grekisk stadsplanering. Under 2026 rustas platsen upp med en tillgänglig väg och elfordon som stannar vid torget, bouleuterion, prytaneion, katagogion och teatern.