Antikens Nikopolis

Octavianus besegrade Antonius och Kleopatra i slaget vid Actium år 31 f.Kr., precis på andra sidan sundet från Preveza. Två år senare, 29 f.Kr., grundade han Nikopolis, ”Segerstaden”, på halvön strax norr om dagens Preveza. Invånarna i de omgivande städerna tvingades flytta dit, bland dem Kassope, Ambrakia och Orraon. Inom några år hade staden murar, en teater, en stadion, ett gymnasion, ett odeion och en akvedukt. Den täckte omkring 180 hektar och hade hamnar både mot Ambrakiska viken och mot Joniska havet. Från omkring år 110 e.Kr. var den huvudstad i den romerska provinsen Epirus.

På kullen norr om staden, där hans eget tält hade stått, byggde Octavianus ett segermonument åt Apollon, dekorerat med bronsramnarna från erövrade krigsfartyg. Han instiftade också de aktiska spelen, som hölls vart fjärde år till Apollons ära. Aposteln Paulus planerade att tillbringa vintern 65–66 e.Kr. i Nikopolis, som han skrev i brevet till Titus. Omkring år 94 e.Kr. grundade den stoiske filosofen Epiktetos, utvisad från Rom, sin skola där.

Efter plundringståg i slutet av 400-talet krympte staden, och nya bysantinska murar omslöt bara omkring en sjättedel av den. De förnyades under Justinianus. Mellan omkring 460 och 575 byggdes en rad basilikor som täcktes med fina mosaikgolv, bland dem Alkisons och Doumetios basilikor. Inom området kan du se de romerska och bysantinska murarna, nymfeet i tegel som tog emot vattnet från den romerska akvedukten, det romerska odeion, villor och basilikorna. Stora teatern och stadion ligger strax norrut.

Den 28 september 2026 invigde republikens president nyrestaurerade delar av området, bland dem rum i biskopspalatset och mosaiker i basilikorna. Nikopolis förbereder en ansökan om att bli UNESCO-världsarv.