Rogoi-borgen

Rogoi står på en 29 m hög kulle på norra stranden av Louros, som slingrar sig runt dess fot på tre sidor. Under antiken var kullen akropolis för Bouchetion, en koloni grundad av Elis på 600-talet f.Kr. Bouchetion var då en kuststad, kanske en ö, eftersom Ambrakiska viken nådde längre norrut än i dag. Staden övergavs efter att Nikopolis grundats.

Bysantinerna bosatte sig på platsen igen, troligen på 800-talet. Rogoi blev biskopssäte och befästes på nytt. På 1300- och 1400-talen bytte den ägare många gånger mellan epirotiska rebeller, bysantinska kejsare, serber, albanska herrar och till sist familjen Tocco. Den övergavs efter den osmanska erövringen 1449. Resenären Ciriaco av Ancona besökte platsen 1436 och 1448 och noterade att Sankt Lukas reliker förvarades i en kyrka där.

De medeltida murarna följer de antika befästningarna och vilar på deras grunder. De två murningsstilarna är lätta att skilja åt. Innanför den yttre inhägnaden står kyrkan Jungfru Marie avsomnande från 1400-talet, den sista resten av ett kloster. Det mesta av insidan är förfallet och igenvuxet, och bortsett från reparationer av murarna 1978–1980 har platsen aldrig grävts ut.